Tillfällig klaustrofobi
Det värsta man kan göra med en hästtjej är nog att stänga in henne hemma, vilket såklart jag har blivit. Instängd och lämnad att underhålla mig själv. Jag ska tydligen inte göra något på en vecka eller så till, vilket är så fruktansvärt lång tid jag har ju dessutom redan varit sängliggandes sedan i torsdags. Redan 6 dagar utan att ha gjort någonting förutom att ligga still, jag håller seriöst på att bli galen. Jag avskyr det, och så ska jag fortsätta med det. Fram till igår var det inte direkt jätte jätteförfärligt för jag var inte direkt sugen på att röra mig så mycket, men igår och idag har varit helt olidliga. Min kropp känns liksom pigg igen och jag är verkligen inte gjord för att sitta still, det känns som någon form av tortyr. Dessutom blir man så seg och trött i huvudet av att bara sitta still inomhus, vilket gör mig sådär retlig och irriterad på allt. Det känns nästan värre än hemsk PMS, då är det rätt illa. Min stackars sambo måste stå ut med mig och mitt förfärliga instängda humör.
Jag har hästabstinens och jag har abstinens för frisk luft, det är helt sjukt. Jag tycker synd om mig själv, det är synd om mig inte för att jag har ont och inte för att jag är sjuk utan för att jag inte får gå ut eller vara i stallet.
Känner att jag är så otroligt positiv just nu, men vad ska man göra.
Hästarna klarar sig säkert helt utmärkt utan mig, jag menar de får mat och vatten och motion, men jag klarar mig sämre utan dem.
Det är en tanke jag har lurat lite på här i min ensamhet, det där med att andra tar hand om ens hästar. För hästens del kan jag inte se hur det skulle påverka sådär jättemycket vem det är som mockar din box och motionerar dig men för ägarens del känns det ju så. Jag har inget problem med att låta någon annan fixa stallet till mig, för det kan kvitta vem som gör det. Men ridningen, där kan jag medge att jag har endel problem inte för att jag inte tror att den som rider inte rider bra osv för jag hade ju aldrig bett någon jag inte tycker rider bra rida min häst. Utan problemet är att vi rider olika, och olika är bra absolut. Jag är definitivt för olika, men när det handlar om min häst är jag rädd att det ska vara för olika och att de har ridit på ett helt annat sätt än vad jag gör, och jag är ju nästan säker på att hästen inte kommer att vara exakt där jag vill ha den när någon annan ridit. Men detta är nog nyttigt för hästen som är van vid sammma ryttare alltid att få en lite bredare tolerans, problemet är ju mitt egna personliga problem. Jag måste jobba med detta, jag kan inte vara så hönsig som jag är nu. Men det känns bra ändå, för jag vet att det är duktiga personer som hjälper mig... Men det är inte jag, och där är mitt problem vilket även tonar upp sig till att kännas jättestort för att jag sitter här helt instängd från ovärlden utan något utlopp för min energi och skapar problem som egentligen inte finns. Skärpning! Jag är sjukt melodramatisk, det blir bättre, vi jobbar på det. Jag ser ett ljus i tunneln.
