Dressyrhästen & Jag

En liten fundering jag har haft på senare tid, eller ja lite till och från sedan jag flyttade till stort stall med många olika människor. Jag är hästuppväxt i ett lite mindre stall där det har pendlat mellan 4 och sex hästar och 2-5 olika ägare till dessa djur. Jag var yngst, fick lära mig mycket av detta även om att uppväxten i stall ibland kan vara ganska hård, speciellt med äldre hästkunniga involverade. Det var inte alltid jag tyckte det var lika kul att vara i stallet, men jag har på senare år insett att det har varit något enormt till min fördel.

 

Jag gillar att tänka det lite som om jag har vuxit upp i en del av den där gamla hästhållningen, det är så fruktansvärt nyttigt som ung att ta del av riktiga hästmänniskors kunskap. Att få en mer genuin grundkunskap själv genom att ibland få lite skäll, men att också kunna fråga och få hjälp av människor som har en aning om vad dem sysslar med. 

Jag fick min trotjänare Polaren när jag var 11, en maxad C-ponny på 8 år. Gudasnäll fast så fruktansvärt busig och stark. Han uttnyttjade detta ganska mycket, och jag har fått smaka lite grus. Jag kan väll kanske säga att även om han var så fruktansvärt snäll och go den där ponnyn, så var han nog egentligen lite stor och lite svår till lilla mig just då. Men jag kämpade på och han tolereade ganska mycket, tur är väll det. Jag fick träningar av en i stallet och det gick väll bättre och bättre med min lilla ponny. Jag var dock en mycket förvirrad ung dam, som glömde hälften i all hast ganska ofta. Vilket slutade med att alla i stallet kanske var lite mindre glada på mig just då. Jag var i stallet från 9 på morgonen till 9 på kvällen och ändå lyckades jag alltid glömma något. Även hur mycket jag sa till mig själv att jag inte skulle glömma. 

Men ju äldre jag blev dessto mindre glömde jag, jag blev lite snabbare och jag hade lite mindre flygturer på min ponny. Jag fick även mindre tillsägelser, för jag visste ju vad jag skulle göra nu.

 

Den här intrudoktionen till riktiga hästmänniskor, en morfar som var bonde och en uppväxt i riktig stallmiljö har gjort att jag har fått hästvett, riktigt hästvett.

Det där genuina, som man inte kan lära sig någon annan stans än just i ett stall med människor som har haft häst länge, mycket länge. En sån som jag känner att jag börjar bli nu, nu när jag inser hur mycket jag uppskattar att jag hamnade i den stallmiljön jag gjorde från början.

 

Jag ska försöka ge en skillnad på en människa med hästvett och en männsika med hästkunnighet, detta är med all välmening men även en inblick i hur jag tänker kring häst.

 

Foder:

Hästvett: Har du hästvett vet du att mycket hö är viktigt, kraftfoder är mindre viktigt. Analys av hö är det si sådär med, det är bra om det finns men har du ingen går du på magkänsla. Hellre för mycket än för lite hö, du väger endast om du betalar kilopris annars packar du på. Kraftfoder ges utefter hur hästen känns att rida samt hur hullet ser ut. Du lägger inte så mycket vikt vid allt krimskrams, för du vet vad som funkar och du har en någorlunda kunskap av foder. Du är den som hellre ger ett spannmål med en viss slags mineraler än ett tillskott med samma. 

 

Hästkunnig: Du har analys på grovfodret alltid, ger noga uträknad giva som du fått gjort hos någon foderexpert. Samtidigt som du ger exakt de tillskott och ett speciellt slags jättedyrt kraftfoder för att din häst behöver så och så mycket av olika vitaminer och mineraler.

 

Täcken:

Hästvett: Du täckar hästen efter magkänsla, känner på korset i hagen. Är hästen kall, tjockare täcke, är hästen varm mindre täcke och är hästen lagom, samma täcke. Täckes gram säger dig inte mycket, du klämmer på dem istället. Är hästen inte klippt går du även här på magkänsla, regnar det kanske täcke annars kanske utan täcke. Du litar på din egen förmåga helt enkelt.

 

Hästkunnig: Du täckar hästen efter väder och endast efter väder, bytar ganska ofta om gradantalet hoppar en del, så fort det går under nollan så ska hästen ha så och så många gram. När det är över nollan men under fem grader ska hästen ha så och så många gram osv. Det blir en hel vetenskap vilka täcken som du behöver använda och du äger ett i varje tjocklek.

 

Utevistelse:

Hästvett: På sommaren går hästarna ute så absolut länge som möjligt. Kommer de ut med frukost i hagen gör det ingenting har de mycket gräs klarar de sig utan frukost. Har du möjlighet går de ute hela natten, annars så spenderas så få timmar som möjligt inne i stallet. Mot höst och vinter, kommer de nog in lite tidigare det är skönt att ta in dem innan det blir för mörkt, men ibland kanske de får stå ute en liten stund till ändå. Ibland kommer de ut jättetidigt ibland lite senare. Där är inte så mycket ordning men gärna rekomenderade tider.

 

Hästkunning: På sommaren kommer hästarna ut vanlig tid på morgonen och går gärna ute lite längre än vanligt på sommaren. Men du vill gärna ha in hästarna i tid ändå.. vad nu det innebär. Men ja, du måste ju ta in hästarna så de hinner få sin kvällsmat i tid. Här är det på minuterna.

 

Det finns alltså inget rätt eller fel, för hästarna mår nog bra oavsett. Men en människa med hästvett har nog ett lite lugnare och tryggare förhållningssätt till sin hästs välmående, det är den typen som inte stressar upp sig över småsaker. Utan bygger sin bild av hästens välmående på magkänsla och yttre tecken på hästen. En sån som vet att det är viktigt att hästen får mat många gånger om dagen, men är lite mindre noga med tider. Som inte går i taket om hästen inte har fått sin mat, tycker lite synd om stackaren ja men ger den lite mer hö till nästa fodring och sen är det bra. Man lägger inte någon större vikt vid ändringar av något ex tider av fodringar, så länge det handlar om samma mängd mat och lika många antal givor som innan (eller kanske fler). Foderändringar gör man med förnuft och har alltid en god anledning och man vet hur hästen hanterar det.

 

Hästkunnig är mer bokstavlig skulle jag vilja säga, man personifierar hästen och dess välmående. Ibland lite för mycket, man lägger vikt vid allt och tänker att hästen mår dåligt vid minsta ändring. Får hästen inte sin mat vid fodring går man nästan i taket för nu kan hästen både få kolik och andra men. Det är inget fel med detta förhållningsätt, min personliga åsikt är bara att man inte behöver oroa sig över så mycket då hästarna hanterar det mesta ganska bra, nog bättre än man tror