2 år senare...
När man två år senare trillar över sin minst sagt pinsamma blogg om den underbara ponnytiden, ja just nu sitter man här med kallsvettningar och djup ångest... mycket har hänt sedan den där tiden... värt och ta upp eller bara något man ska låta rinna ut i sanden? svår fråga att svara på, när jag är den som skriver och inte den som läser.
Men men, här kommer det ändå.. jag skiter fullständigt i om det är något som intresserar dig eller inte, jag har tråkigt och absolut inget bättre för mig.
Familjen köpte tillbaka den vita dunderponnyn vid namn polaren, han fick 1 år som pensionär och mammas gullegris sedan kom josse med inställningen att göra om honom till tävlingsponny igen och jo jävlar, han hade samlat på sig jävlar idet med energi och hade helt plötsligt hittat en ännu bättre hoppteknink någonstans i bakhuvudet. Ponnyn med hopp-problem klättrade helt plötsligt över 1,30 utan problem, vem var denna ponnyn och vad hade han gjort med brunte bångstyrig? nu är han läromästare igen, men matte ska nog kunna omvandla honom till elit-dressyr ponny också innan han blir pensionär på riktigt!
Dolly, det där stoet med en oklanderlig balans och kapacitet att röra sig på två ben jag ägde innan är tyvärr sålt som läromästare, i vilken roll hon verkar trivas väldigt bra. nu är hon from som ett lamm... jag intalar mig att det har något att göra med det proffsiga arbete jag utförde med henne som gjort henne till en perfekt egentligen inte så barnsäker läromästare.
Nu äger jag då en stor häst, han var tänkt att bli hopphäst, har provat att jobba som hopphäst och kan kanske bli hopphäst när han växer upp men just nu får han prova på att vikariera som dressyrhäst ett tag. Tydligen är det något som händer med en häst när den blir dressyrhäst... det ska jag gå in på senare... har massor av tid men inte ett skit att göra...
puss och kram från mig